Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoåttonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
dålig beskaffenhet — "nej, ingenting skall störa mig, . .. jag
vet väl huru många gånger detta år jag fått visa en lugn
uppsyn, fast det varit motsatsen inom mig,.. . men hvad
pratar jag? — detta har ju här ingen tillämpning."
Herr Bernheim inträder och helsar något högtidligt.
"Här sitter ni så ensam, och är ej med på den stora
utfärden?" började han.
"Ah, nej, jag tyckte just det skulle blifva roligt att
rigtigt få vara i fred."
"Men, då kommer jag kanske och stör?"
"Nej, visst icke. Ni är ju så bekant. . . jag vet,
jag ej behöfver genera mig.. . Jag har litet brådtom med
en present till faster på hennes födelsedag i september. . .
Jag tror nog hon skall blifva nöjd med mössan... Ack!
den som kunde ställa till något roligt för henne den dagen!
... Om Fritz kunde blifva ledig och komma hem; han
hittar alltid på några roliga upptåg; men som det är en
hvardag, låter det sig ej så lätt göra."
Bernheim framtog ur fickan en liten almanach, och
sade: "jag ser det är på en lördag, och då torde det icke
vara omöjligt för honom att få permission .. . Antag, att
han och jag i samråd kunde upptänka något..."
"Ack, hvad jag då skulle vara tacksam!"
"Tacksam för så litet," sade han betydelsefullt, och
kastade på henne en forskande blick. Hon kände på
sig, att hon rodnade. Så förargligt, tänkte hon, och tog
i boken, som låg på bänken.
"Kanske jag kan få läsa högt för er? Hvar är ni?"
"Jag har ej kommit mig för att börja ännu."
"Ja, det är just ofta det värsta af allt."
"För oss fruntimmer åtminstone, som ha så många
småbestyr."
"Kanske ändå svårare för oss, i synnerhet om vi
skola uttrycka något från vår allra innersta känsla... Då
äro vi så underlägsna... då hafva vi ofta så svårt att
finna passande ord för våra tankar, för våra uppsåt!"
Äter ett uttrycksfullt ögonkast, — men nu böjde Emilia
sig så djupt ned öfver sitt arbete, att det icke kunde
märkas om hon rodnade.
"Denna bok är öfversatt på svenska," sade herr
Bernheim, "men hur olika att läsa på originalspråket! Det är
nästan omöjligt att från ett språk till ett annat fullkomligt öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
