Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoåttonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
Gud vet, huru länge de kommit att sitta på det sättet,
om ej herr Lindsköld inträdt. Han hade alltjemt varit
störd af personer, som han träffat, men den tanken hade
ständigt kommit för honom: "de bådo mig ju begge att
stanna hemma," — och så återvände han. Då han nu såg
dem sitta der som bildstoder, sade han blott: "Nå, är ni
nu lyckliga?" — "Nej," — sade de, hastigt uppfarande
och båda tagande honom i famnen, så att de nästan ville
qväfva honom — "nu först är måttet fullt."
"Och till mig säger ni det," sade herr Lindsköld, under
det ett par stora tårar runno utför kinderna, "tack, tack för
det stora rum ni vill lemna mig i eder krets! Jag får vara
nöjd med hur liten del ni vill beskära mig." — Så slet
han sig ur deras armar och lade dem i hvarandras famn,
under de ömmaste välsignelser.
Sedan alla blifvit lugnare, sade herr Lindsköid: "vi
få väl ändock lof att nedstiga till jorden och tänka på dess
angelägenheter, så länge vi der hafva ett fotfäste, — har
väl ni i det fallet gjort upp något?"
"Intet alls," svarade de, — och så förde de honom
till soffan och satte sig på hvar sin sida om honom, och
samtalade om hvad som skulle komma att ske. Alfred
uttryckte bland annat den önskan, att deras förening skulle
äga rum nästkommande höst, då han hoppades hafva sina
saker ordnade. Äfven voro de alla öfverens om att deras
förlofning skulle så mycket som möjligt hållas hemlig några
månader. Äfven detta var ett skäl för Alfred att nu
aflägsna sig, för att återkomma på aftonen och taga det
slutliga afskedet, då resan var bestämd till tidigt följande
morgon.
Aftonen upptogs, såsom man kan tänka, af allehanda
samtal, tankar och förhoppningar rörande framtiden. Bland
annat yttrade Alfred, huru nwcket han önskade att kunna
finna en lagom stor och så beskaffad våning, att de
dagligen måtte kunna hafva att tillgå ett faderligt råd, och
att de äfven, så mycket som i deras makt stode, skulle
kunna gifva för aldra vård åt..."
Men nu flög Emilia honom om halsen och qväfde med
tacksägelser fortsättningen. Herr Lindsköld tog honom i
hand med rörd tacksamhet, och Emilia sprang in efter
Agnes, som, halft afklädd att lägga sig, åter påkläddes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
