Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Trettionde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trettionde kapitlet.
Fru Emmerichs födelsedag* inträffade kort efter
Lind-sköldska familjens återkomst. Fyra ungherrars välvilliga
bemödanden att tillvägabringa allehanda upptåg och
tillställningar gjorde den till en högst glad och angenäm dag.
Presenten af Emilias mössa blef mycket omtyckt; men
enskilt bad Emilia faster ursäkta att det blifvit en
outplånlig skrynka på ett ställe just på den finaste delen af
broderiet, — det hade kommit af — ett par tårar, som. ..
ja, hon måste för faster tala om hela förhållandet, och
faster tog henne i famn, sägande, att mössan endast skulle
blifva henne dess kärare.
Ehuru mycket herr Lindsköld hade återvunnit helsa,
lefnadslust och beslutsamhet, fortfor han ändock att hafva
en bestämd afsmak för alla jttre affärer, — allt -sådant
skulle nu Rudolf eller Alfred bestyra. Den senare gjorde
allt för att skjuta Rudolf åt sidan. "Du har ju nog att
göra med jernbruk, landtbruk, hushållssällskaper och hvad
det- allt heter," sade han; och Rudolf opponerade sig icke
deremot, — skrattade blott litet åt sin blifvande svåger,
som, då han hade äfven det obetydligaste uppdrag, behöfde
fråga pappa två, tre gånger i stället för en. Saken var,
att som det ofta oförmodadt brukade hända att pappa var
utgången, just när Alfred ville tala med honom, måste
denne i stället be att få tala med fröken Emilia; och som
hon var så alltför okunnig i affärer, hände det ibland att
konferenserna dem emellan blefvo långa nog.
Agnes frågade ofta, om hon ej nu vore nog förståndig
och om det ej snart blefve jul. En dag kom hon och
berättade Emilia helt triumferande, att faster hade sagt att hon
börjar vara förståndig. "Ja, ser du det, att du börjar," —
svarade Emilia; men detta var hvad Agnes ej lagt någon
vigt på, och hon gick litet missnöjd bort med upplysningen.
Snart var emellertid julen i annalkande. Emilia tog Agnes
litet afsides om julaftonen och förklarade för henne hvad
hon längtat att få reda på, hvaröfver hon rigtigt hoppade
af fröjd, sägande att det var den bästa julklappen. Då
Alfred kom, gick hon till honom* och sade högtidligt: "min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:30:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hemlif/0107.html
