Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
svåger!" Och då han tillbaka sade: "min lilla svägerska!"
gick hon sedan stolt fram och åter i rummet och satte sin
lilla näsa i vädret samt tyckte sig ha blifvit ett helt tum
högre, hvarför hon frågade Emilia, om hon ej snart skulle
få lång klädning. Men Emilia menade, att hon dessförinnan
nog måste blifva än mera förståndig.
Juldagen voro slägtingarne och de närmaste bekanta
bjudna till eklatering af förlofningen, som blef en
öfverraskning för många, då man verkligen lyckats väl uti att
hålla den hemlig. Som vanligt spriddes nyheten sedan
som en löpeld, och mer än en ungherre skulle väl vid
denna så litet väntade, obehagliga nyhet velat mana ut
Alfred på duell, men då de sågo det starka bandet och
den hårdt tilldragna knuten, och då visst inga vapen voro
i stånd att afslita eller upplösa den, så funno de bäst att
låta det vara som det var. Annandagen var bjudning hos
Emmerichs, men sedan öfverenskom herr Lindsköld med
sin dotter att icke vidare emottaga någon bjudning under
dessa dagar, med deras sorgliga minnen från förra året
och af hvilka de alla — och icke minst Emilia — hade
sina särskilda, upprörande hågkomster. Nästan såsom af
en tyst öfverenskommelse öfverlemnade de sig åt dessa
känslor om dagarne, men sökte om aftnarne, då de voro
samlade, att antaga en jemn och lugn glädtighet. Fritz
var hemma under sina ferier. Någon af Emmerichska
familjen kom alltid på besök, då de ej voro borta-, men
de voro mycket eftersökta för den vackra och älskvärda
fröken Julies skull, som ock var en prydnad för hvilken
societet som helst. Då Emilias anhållan till Alfred att gå
bort på den eller den bjudningen alllid besvarades med
en bön om nåd och tillåtelse att få vara der han fann sig
bäst, så var han en nästan daglig gäst. Sålunda var
aftoncirkeln lugn, treflig och huslig. De konverserade, läste
högt, musicerade — både Julie och gossarne voro snälla
att sjunga och spela — och stundom voro två schackspel
i gång, emedan detta spel var mycket omtyckt i båda
familjerna. De gamla herrarne spelade det ofta. Assessorn
var en riktig storspelare, och sonen sträfvade att likna
honom. • Fritz, som haft god öfning på Carlberg, var en
passionerad spelare, så att då Albert och han drabbade
samman, hade de hvarken öga eller öra för något annat,
hvarken aptit eller sömn, utan suto ofta qvar vid spelet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
