Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
sedan de andra gått till hvila. Alfred var deremot ny
begynnare, och Rudolf ej heller särdeles öfvad, hvarför de
oftast gjorde parti. Alfred sträfvade att uppnå den
skicklighet som Emilia innehade och hvilken ej var så liten.
Ibland inkom Agnes, som nu ofta kunde vara yr och
uppsluppen, och så lekte alla med henne. En afton, då Alfred
hemkommit med några nya böcker och satt i soffan med
armen omkring Emilia, för att bese dem, inkom Agnes
med sin stora docka, hoppade upp i soffan bakom dem och
började slå och draga på den förargliga armen, som var
emellan dem, men den satt som berg. Slutligen
lyckades hon dock att få den loss, då hon passade på att skuffa
dem litet åtskiljs och att sedan sätta sig emellan dem.
"Tror du," sade hon till Alfred, "att Emilia blåser bort?
Det vore snarare att tro om mig som är liten, och du
har lofvat att beskydda mig, — ja, jag fick veta det, jag,
en gång, fast ej rigtigt, och gjorde då på befallning, men
nu vet jag det rigtigt och är blefven förståndig, så nu . . ."
och dermed hoppade hon upp i soffan, tog honom om halsen
och kysste honom, samt vände sig sedan med samma
procedur, endast något kraftigare, till’ Emilia; så satte
hon sig ned igen, tog fram dockan ur soffan samt lappar
och leksaker ur fickan. "Se så,"’ sade hon, "nu måste ni
hjelpa mig," och de rättade sig så gerna efter henne.
Sedan ville hon hafva saxen som låg i fönstret och lilla
dockan från barnkammaren, men hon vågade ej röra sig
ur stället, ty då finge hon väl lof att bryta af den der
armen igen; — och så måste pappa afbryta sin patience,
för att utföra uppdraget, hvilket ock skedde med stort
nöje för det kära barnets skull. Så klippte de hästar och
slädar, djur och fåglar åt henne, hvarför hon så mycket
tackade dem. Slutligen hoppade hon ned, lade åter Alfreds
arm omkring Emilia, och flög så upp i pappas knä, der hon
snart höll på att insomna. — På ett hastigt besök inträdde
Rudolf och Fritz; hvilka hyggliga och eftersökta dansörer
skulle gå på soupé och bal, samt icke för någon del hade
tid att sätta sig ned, då Rudolf hade. bjudit upp Julie till
första valsen och Fritz likaledes Therese Ljungfelt till första
francaisen. Så der förflöto aftnarne under julhelgen. — Till
Ljungfelts hade bjudning kommit för måndagen. Emmerichs
öfvertalade dem att gå dit på en stund åtminstone. Der
var mycket folk, och Emilia fann sig blott generad, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
