Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
"Och ej heller jag skulle kunnat rätt bära den, om
ej du fört mig på rätta vägen!"
"’Ack, endast med några få påminnande ord, — men
du med böner och nedkallande af himlens välsignelse öfver
oss båda." — Så blefvo de en stund rörda sittande
bredvid hvarandra, hvarefter Alfred uppsteg, sägande: "ja, min
Emilia, vår kärlek är orubblig, och med den skola vi
oförskräckt gå våra kommande Öden till mötes, skola vi
under sorger och olyckor, hvarifrån vi väl ej lära bli
befriade,’ söka att på djupet inom oss bibehålla ett
förtroendefullt lugn, som stormar och svallvågor pä ytan ej
skola förmå att rubba, och så skola vi i allt hjelpa, stödja
•och styrka hvarandra..."
Efter en stunds tystnad fortsatte Alfred: "jag måste
nu bedja dig om hjelp uti en sak, som kanske blir kinkig
nog. Jag har blifvit anmodad att söka Öfvertala din fader
att emottaga några kommunala bestyr, hvartill hans kända
redbarhet, erfarenhet och humana väsende skulle göra honom
så "passande, — det är brist på lämpliga personer." Han
utvecklade derefter detta närmare för Emilia, som under
tiden fick hemta sig från sin rörelse och tänka på hur
saken bäst borde behandlas. "Det vore väl," sade hon,
"om pappa kunde förmås emottaga några yttre göromål.
Han har visst nu, efter sin goda vän öfverstens exempel,
slagit sig på läsning, men blir han alltjemnt på detta vis
sittande inne, återfaller han snart till sin förra dysterhet.
Kom, skola vi gå in till honom." Dermed tog hon Alfred
under armen, och båda gingo in till herr Lindsköld.
"Hvad vill ni, mina barn?" frågade han mycket
fryntligt.
Emilia, som fann honom vid ovanligt godt lynne,
kastade om de vapen hon hade tänkt begagna och framtog
andra. Hon satte sig i soffan bredvid honom och sade,
halft smekande: "jo, vet pappa, att Alfred springer med
sqvaller."
"Ah, det tror jag honom just ej om."
"Nej, . men det är ju beskedligt af honom att han
kommer och prevenerar pappa om att vara på förslag
att inväljas såsom kommunalman. De säga, att det är
ondt om folk som äro så passande dertill."
"Hvad pratar hon?" sade herr Lindsköld, vändande
sig till Alfred, "inte duger jag till sådant."
Hemlif på landet. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
