Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
"Jo," svarade Alfred, "så mycket är då åtminstone
säkert, och man har länge eftersträfvat att få pappa till
ledamot, men af aktning för den djupa sorgen har det
hittills blifvit uppskjutet. Nu deremot hoppas man..."
"Det sätter naturligtvis pappa ej ifråga," sade Emilia,’
afbrytande.
"Hur kan du säga det?" svarade herr Lindsköld,
"jag är klen, och måste hålla mig inne."
"Det har då ingen märkt," genmälte Emilia, "och
doktorn sade häromdagen, att han tycker att pappa nu är
fullkomligt frisk och kry sedan Strömstadsresan. Jag
kommer så väl i håg, hur mamma en gång sade om farbror
Henrik på Alholmen, att det var stor synd att så goda
och förträffliga egenskaper skulle ligga som i trade."
"Och det tycker du nu kan tillämpas på mig?"
-Åh nej ... ja ... jag vet inte, jag förstar inte, —
men han bor på landet, han, och kan der ej göra annat
än sköta sin lilla egendom."
"Han är en stark man."
"Ja, med bestämd vilja. Men om nu pappa någon
dag är klen, så tar pappa en vagn, och då få vi åka med
till sammanträdet, och så göra vi en tur omkring och
komma sedan och hemta pappa. Doktorn påminner hvarje
dag, att Agnes bör vara ute i friska luften, men hon får
ej gå och anstränga sig mycket, — hvad det skulle vara
nyttigt för henne! Har Alfred tid, så kommer han med,
och så fara vi till Haga, till Carlberg och helsa på Fritz,
till Sabbatsberg och se om gamla mor Karin, som blir så
glad då hon får se oss — så roligt det skall bli!" Och
dervid flög hon pappa om halsen samt klappade och kysste
honom, då i detsamma herr Emmerich inträdde.
"Det der," sade han, "kan ju riktigt väcka Alfreds
svartsjuka."
"Ja," inföll Alfred, "sådant får jag tåla, "och,
vändande sig till herr Lindsköld, tillade han: "jag får då säga,
att pappa skall betänka ..."
"Det förstås," afbröt Emilia, "att pappa skall tänka
på saken ett par dagar." — Det der "be"-et tyckte hon ej
om. Som de äldre herrarne hade något enskildt att tala
om, aflägsnade sig båda supplikanterna, ej missnöjda mêd
utgången af sin mission. Men Alfred sade skämtande:
"jag får då stå som en skolpojke bredvid dig; men det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
