Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
litet som möjligt skulle komma att besvära faster. Yid
afresan från Fors vik hade hon lemnat nyckelknippan, jemte
åtskilliga hushållsbestyr, åt Julie, och som nu ångbåtens
afresa, i följd af inträffade hinder, fördröjdes några dagar,
blef hon orolig öfver att vara så länge hemifrån, helst der
bordt blifva storbak och andra hushållsförrättningar. Hon
väntade sig derföre vid hemkomsten både missnöje och
beklagelser, i synnerhet af Rudolf; men visst icke.
Hon emottogs knappt af honom med något välkommande,
— han beskref blott, huru snäll Julie varit — alldeles
som om Emilia sjelf varit hemma — så omsorgsfull om
pappa, så omtänksam om. allt, i så godt förstånd med
Helena. "Och då Helena i förrgår hade brådtom i
bagarstugan, sade Julie till henne, just som du brukar säga:
bry dig ej i dag om maten, den skall jag sköta för, och
så tillagade hon sjelf en så utmärkt god middag; fastsedan
när pappa frågade, hvarför hon såg så röd ut, och om hon
hade gråtit, svarade hon glädtigt: "visst inte, jag harbiott
haft litet brådtom," men ville icke det skulle sägas, att
hon stått vid köksspisen. — "Jaså," svarade den förbluffade
Emilia på detta loftal, "det går bra mig förutan, ser jag."
Nu kommo flickorna sig riktigt i farten med
tillklippning och sömnad. Då Rudolf hade tid, hjelpte han dem
alltid med hvarjehanda handräckningar, såsom uppdragning
och utmätning af linneväf, till*och med afklippning samt
påträdning af synålar, hvarmed han brukat hjelpa Agnes
och således fått en viss skicklighet; — alltid munter, yr
och upptågsfull" mer än han förut brukat vara. Då Emilia
var mycket uppe uti sin tillklippning, brukade hon lemna
nyckelknippan till Julie; men Eudolf var så ond på Emilia,
som ökat den med tre stora nycklar, så att Julie ej kunde
orka bära den, hvarför ock, då han såg detta, han måste
gå med och hjelpa henne. Så sprang han först till
handkammardörren, som var så svår att få upp, — han måste
nödvändigt hjelpa att öppna den, och så bockade och
bockade han sig, påminnande Julie om den der gamla gubben,
som de brukade härma och skratta åt i deras barndom,
han som alltid kysste alla fruntimmer på hand, — och så
måste han . sirligt visa huru det gick till. — "Du behöfver
ej vänta," sade Julie, "nog kan jag läsa igen dörren, —
men det vore bra, om du ville gå och be Stina komma
upp," kunde hon tillägga, för att slippa honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
