Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Hvad som mycket låg Emilia om hjertat var att få
träffa den goda tant Maria, hvilken hon tyckte var som
en del af hennes mor, då de båda varit så goda vänner;
men hon ville vänta tills Alfred skulle kunna komma med,
så att hon finge presentera honom på Marielund. Stor
blef derför hennes glädje, när oförmodadt en dag fru
Brunhjelm med Ida kom h$m till Forsvik. Hon hade ju så mycket
både sorgligt och gladt att tala om med båda. Ida ville
nu så oändtligt gerna komma och hjelpa Emilia med
sömnad, och det blef uppgjordt, att hon då och då skulle få
komma ett par dagar i sender. Icke långt derefter tyckte
Emilia, att det skulle vara rätt bra, om Ida ville komma
och muntra upp dem litet; "ty, sade hon, jag vet ej hvad
som i en hast kommit åt Äudolf, han har blifvit så
allvarsam och tyst, riktigt trubbig och tråkig, — tycker
ei du det, Julie?"
"Ah jo," svarade hon, "men sådant händer väl med
alla ibland." Hon såg ej upp från arbetet, såsom hon
eljest brukade, när hon talade; hade hon gjort det och
det fallit Emilia in att betrakta henne, så hade det icke
varit svårt att upptäcka något oklart i svaret. Rudolf för
sin del hade verkligen upphört att vara så der beställsam
och tjenstaktig, och blef mer och mer osynlig. Ingen
kunde ännu räkna ut orsaken härtill; men saken var den,
att han nu börjat tänka litet förnuftigt, tyckte han sjelf.
Yid ransakning af sitt inre fann han att hans känsla för
Julie så mycket förändrat sig, att syskonskapet ej
framstod rätt klart, att det ej alls var som förut, och att
han nu borde så mycket som möjligt undvika henne, då
han så bestämdt visste, att han aldrig i någon framtid
skulle kunna få anse henne såsom annat än en syster
— hon som hade så många beundrare; — nog af, han
beslöt att söka rikta sina tankar åt en förnuftig, fast
sorglig sida. Hårdt att ej som förr kunna vara fri och glad
med flickorna, — ja, och nästan hårdt att Julie alltid såg
så mild och god ut, då han vågade betrakta henne! . .. "Det
kommer sig," tänkte han, "af hennes goda hjertelag och
medlidande med alla, som ha någon sorg på sinnet, och
det ser hon nog att jag har, fast hon aldrig skall få veta
dess orsak."
En afton suto de alla, såsom ofta var vanligt, ute i
trädgården med sina arbeten. Det var en vacker afton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
