Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
Små holmar och uddar speglade sig med sin friska
lummighet i den klara insjön, det var ett panorama; som
oupphörligt förändrade sina dagrar och skuggor efter som
solen nedsteg mot horisonten, man endast betraktade
och njöt. "O, sade Julie hänryckt, hvad detta
Porsvik är herrligt, på en gång så vackert och så trefligt, —
ja, trefligt både sommar och vinter." Men härvid fick
hon ett styng inom sig och ångrade sin förÜugenhet, i
synnerhet då hon fick se Rudolf se något förvirrad ut. Han,
som älskade Julie så helt och hållet fritt från all sjelfviskhet,
-— ja, till den grad, att han nu genast tänkte: detta
Forsvik, som hon så tycker om, måste bli hennes tillkommande
makes tillhörighet — han kunde vid tanken på denna
flerdubbla försakelse ej blifva annat än förvirrad.
Dagen derpå gick han till fadren och sade, att han
gerna önskade få fara bort litet.
"Hvart då?" frågade fadren, gifvande akt på hans
oroliga utseende.
"Det lär blifva ett landtbruksmöte i L., och så vore
det roligt att få se några nyodlingar i grannskapet."
"Det blir visst ej något af med^mötetnu—du kan dröja
dermed, och snart måste du göra en resa till Stockholm."
"Kan det ej få ske genast?" frågade Rudolf.
"Nej, icke ännu, — det är fråga om inköp af ett hus,
hvars egare hemväntas." Derpå satte herr Lindsköld sig
åter ned att .skrifva, så att Rudolf måste gå med
oförrät-tadt ärende. Herr Lindsköld hade nog sina misstankar
angående rätta orsaken till Rudolfs känslostämning, och en
liten dof aning derom hade väl redan spridt sig i hela
. huset, köket inberäknadt.
I sin stora nöd gick nu Rudolf dit han under sådana
omständigheter alltid brukade gå — till sin syster. "Hvad
är åt dig?" sade hon genast, "du ser så ängslig ut."
"Åh, jag ville så gerna resa bort, men får ej komma
ifrån."
"Hvad? Skall du resa bort? Det blir fasligt tråkigt,
för Julie i synnerhet."
"Inte bryr hon sig om det, — om jag än reste till
månen."
’ "Hur kan du tro det? Du, som passar upp henne
med allt, — ni äro ju som syskon."
"Ja, det har varit så ..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
