Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
fortfar dermed, han lärer val ej nu så lätt vända åter, —
måtte han blott ej fa något nytt tycke. — Men jag har
för länge uppehållit mig med detta ämne, och nu till ett
annat, som djupt ligger mig på hjertat. Jag har länge
väntat att få något närmare förtroende af jlig uti dessa
framtidsämnen."
"Ack mamma, jag önskar ingenting högre än att för
mamma få Öppna hela mitt hjerta," sade Julie, och nu
började hon omtala en mängd saker, som passerat under
en tidrymd af flera år, oförmodadt främmande för mamma.
som så väl hade trott sig veta och förstå allt. Slutligen
sade fru Emmerich: "du är nu snart tjugutvå år, och du
skall bestämma dig för något val."
"Jag har redan gjort det, mamma."
• "Såå."
"Men, om pappa och mamma ej gilla mitt tycke,
så skall det qväfvas, men då beder jag att få resa med bort
och aldrig mer återse Forsvik."
"Hvad säger du? Det kan väl ej vara din egen
kusin, din broder, din lekkamrat!"
"Jo, just han, — jag känner honom, hans innerliga
godhet, djupa rättskaffenhet, ödmjukhet och tålighet under
motgångar, som ju ej kunna undvikas, vår fullkomliga
sympati uti allt hvad inomhus förefaller, så att hvad den
ene af oss säger är som den andre hade sagt det förut —
jag har nu så länge erfarit det, och ..."
"Jag har visst sett detta ert tycke för hvarandra, men
alltid tagit det såsom blott syskonkärlek."
"Det har’förändrat sig, mamma."’
"Men hur kan du veta att han älskar dig på annat
sätt än förut?"
"Jag vet det, kanske bättre än han sjelf. Hvad säger
mamma? Hvad skall pappa säga?"
"Uppriktigt skall jag säga dig, att han ej alls kunde
tycka om Rudolf i hans barndom, men med åren har hans
tycke för honom varit i beständigt stigande. Han sade
till och med en gång:" om han blott hade litet mera
sjelfförtroende, ja sjelfklokhet, om han ville utbyta denna
osäkerhet mot min Alberts fasta karakter (honom har han
ju ansett som ett ideal i jemförelse med Rudolf!), så skuile
jag mycket värdera honom." Kom nu in med till pappa,
— mitt förord har du att räkna på."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
