- Project Runeberg -  Hemlif på landet /
132

(1871) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet. - Trettiofjerde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Jaså, du är mera hemma i konsten än jag."

"Jag har också haft bättre anledningar. Jag har
varit ledsen att jag nästan mistat Julies förtroende, och
vid fasters och farbrors afresa till Strömstad var jag nästan
ond att det var så mycket talande mellan faster och Julie,
som jag ej fick någon hum om."

"Se der är åter ett bevis-, Julie ser verkligen också
litet konstig ut, när man rätt ser på henne."

"Ja, jag tror ej, hon sjelf vet riktigt reda på sig, —
det var nog så med mig en gång," tillade hon sakta.

"Ah, du visste nog reda på dig, och det vet Julie
också, det är jag säker på. Om ni fruntimmer visste hvad
vi karlar få slita ondt, innan det kommer till klarhet!
Derför gör det mig hjertligt ondt om Rudolf."

"Endast om honom ? Ack du dömmer som den blinde
om färgen!"

Trettiofjerde kapitlet.



Dagen derpå skulle besöket på Marielund ega rum,
då äfven Julie och Rudolf bordt medfölja; men Julie fick
hufvudvärk och måste bli hemma. Denna var väl ej
särdeles svår, men det var åtskilliga andra små stötestenar,
som hon ville undvika; och det skulle bli mycket godt
att få läsa in sig helt ensam och få vara fri och ledig från
band och bojor, som tryckte henne alltjemnt, kände hon.
Ja, hon började riktigt frukta, att hon skulle bli sjuk, —
ännu tre hela veckor, tills mamma hemkommer, det är
lång tid det. Slöjorna tycktes ha brustit-, varpen,
uppränningen, — föresatserna — voro nog qvar, men
inslagets trådar — utförandet, fullföljandet — hade blifvit
så slitna, att stora hål funnos, som blott lemnade ett
genomskinligt galler qvar.

Då vagnen anlände till Marielund, stod öfversten på
gården. Han kom genast mycket gladlynt och tog emot
dem, — tog Emilia i famn, lyfte ned henne och kysste
henne på pannan som vanligt, under det han såg litet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:30:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemlif/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free