- Project Runeberg -  Hemlif på landet /
140

(1871) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiofemte kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

hans sorg och oro. Rudolf yppade nu allt, om sin
häfda orubbliga förvissning om att aldrig kunna vinna detta
höga mål med sådana medtäflare m. m. — han gaf med
ett ord Alfred hela sitt förtroende, och de hade sedan
mycket att språka om och meddela hvarandra. Efterhand
kommo de in på andra frågor. Dagen förut hade huset
blifvit inköpt af Alfred för herr Lindskölds räkning, och
redan voro så många arbetare som möjligt påkallade för
den afseddda reparationen. "Men i morgon," sade Alfred,
"måste jag nödvändigt resa, och kommer troligen ej hem
förrän ni äro inflyttade till staden, efter detta i år skall
ske så tidigt, i slutet af
Augustin-Rudolf hade att qvarstanna några dagar i staden och
återvände sedan till det nu i dubbelt måtto efterlängtade
hemmet. Först skulle han naturligtvis uppsöka "engeln",
— sin engel, som han nu var så stolt öfver att kunna
säga. Glad, lugn och öppen kom hon emot honom; hon
hade, med Emilias goda hjelp, tillkämpat sig denna
sinnesförfattning, som ej litet gladde Rudolf. Straxt sade hon
dock: "du har visst ej varit inne hos pappa ännu," och
drog sin hand utur hans; men han återtog den och tryckte
derpå sina läppar, innan han gick. För fadren och Emilia
redogjorde han nu för alla sina uträttningar i staden, men
ett bref till Emilia från Alfred innehöll dock ännu något
mer, nemligen att han inhemtat, att det vore omöjligt att
få reparationerna verkställda inom den bestämda tiden,
hvarför han med ledsnad såge, att deras förening måste
uppskjutas till December, — "och kanske till efter helgdagarne,"
tänkte Emilia, som inom sig ej var emot något uppskof.
Förhållandet var, att det allt mer och mer föreföll henne
påkostande att denna vinter lemna pappa.

Rudolf hade nu blifvit en annan menniska, — återtog
med fart sina försummade göromål, och ingen behöfde
vidare klaga på hans "oredlighet" eller "konstughet". För
tjenare och underhafvande fick han nästan än mera
välvilja än förut*, ty den som sjelf känner glädje och tillika
är en god menniska, vill gerna, meddela glädje åt alla
andra. En dag kort efter sin hemkomst inkom Rudolf till
Julie med ett bref i handen, — från Strömstad. Hon
ryckte det till sig feberaktigt, bröt upp och läste,
hvarunder den ena tåren efter den andra rullade utför
kinderna, — så började hon storgråta, och lemnade brefvet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:30:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemlif/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free