Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiosjette kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
"Jo, det göra vi visst," svarade Julie, "och ändå värre."
"Och jag har alltid rätt," sade Rudolf.
"Ja, så säga alltid herrarne."
"M," inföll herr Lindsköld, "börja de nu också på
sitt gnabb, är det så godt att låta dem hållas bäst de
gitta, vi gå in till mig och tända våra pipor."
De unga fortsatte emellertid att gnabbas och rasa,
sprungo som barn omkring bordet, för att taga fatt
hvarandra, flögo så in till faster, som satt i förmaket och läste
en tidning, — hon skulle kyssas och omfamnas af dem
alla och afhöra deras ömsesidiga klagomål, — sedan fingo
de tag uti Agnes, som drogs och slets dem emellan, så
att hon ej visste om hon skulle gråta eller skratta, men
till slut föll in i ett hejdlöst skratt, tills hon omsider trött
och andtruten tog tillflykt, som vanligt, till Alfred, som
satte sig och tog henne i sitt knä, såsom för att skydda
henne, då i detsamma de äldre herrarne inträdde. /|pHär sitta
vi båda," sade Alfred, "och se efter de här ostyriga .barnen."
Men Agnes mpplyste, att "Alfred har ej varit bättre han
heller!" Äfven under supéen voro de fortfarande lika
uppsluppna och yra, och skämtsamma infall haglade från
både gamla och unga.
Under dagens lopp hade bland annat talats om den
blifvande eklateringen hos Emmerichs. De voro visst ej fallna
för att lefva : på stor fot, men assessorn tyckte, att när det
skulle vara, • så skulle det vara, och att då nu fråga var
om en fest för den enda så högt älskade dottern, så skulle
ingenting sparas för att göra denna så högtidlig som
möjligt. De hade sjelfva en stor, präktig våning, men de
skulle ändå för tillfället tillöka den med flera rum, lånade för
dagen, så att dansen skulle kunna fortgå obehindradt o. s. v.
Det var fara värdt, att Rudolf skulle taga sig klent ut
bredvid Julies vackra gestalt — hög, smärt, rak, men ändå
smidig, och i allt så ädelt bildad, en rigtig törnros,
både hvit och röd, på sin stängel; men så blef ej
förhållandet. Han var i sjelfva verket mera vacker än ful; den
vackraste af syskonen, något längre än sin fästmö, och
äfven smal och väl bildad. Han hade småningom tillvunnit
sig något af sin faders ståtliga figur och hållning under
hans glada, lefvande dagar, och detta syntes hafva hastigt
tilltagit sedan han blifvit förlofvad med den, som han, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
