Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Trettiosjette kapitlet.
- Trettiosjunde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i allt både inre och yttre sträfvade att kunna göra sig
värdig. Allvarligare och manligare hade han ock blifvit,
men under en lång tid kunde han ej frigöra sig från
erkänsla af fåfänga öfver att få arm i arm gå med sin vackra
fästmö på promenader, — det var också i sanning ett par,
som var egnadt att väcka förbigåendes uppmärksamhet.
Trettiosjunde kapitlet.
En vacker dag blef det en särdeles glad öfverraskning
för både herr Lindsköld och Emilia, då hela Ljungfeltska
familjen oförväntadt kom på besök. De hade mer än ett
halft år ^irit bekanta, och Emilia och Therese hade nu så
mycket att språka om. Vid deras första bekantskap i
Strömstad föreföll Therese nog ung, men med tiden och
som de så mycket älskade hvarandra utjemnades mer och
mer den lilla skilnaden i ålder dem emellan. Therese var
ordentligt kär i Emilia, sades allmänt och måste fördragas
af fästmannen. Under loppet af deras samtal kom Therese
att tala om den blifvande balen hos Emmerichs, och ville
gerna ha några råd af Emilia i afseende på sin person,
och höra hennes tankar om en nästan ny skär balklädning,
men som måste ändras efter modets fordringar m. m.
"Men hvad skall du hafva, Emilia lilla?"
"Jo, ser du, min fästman har gjort en dumhet, den
första jag sett honom göra. Då han var i Paris, blef han
bekant med en landsman derstädes, som tillbjöd sig att
utföra de uppdrag som kunde anförtros honom — jag tror
han hette Boberg eller något sådant — och nu har han genom
honom införskrifvit ett balklädningstyg åt mig, med släp
till, — vackert är det, må du tro."
"Ack, söta du, får jag se det!"
"Ja, se här." Det var hvitt flor af vacker glans
med väl upphöjda blå atlasrankor. Therese var förtjust.
"Men," sade Emilia, "jag har fått det med det vilkor, att,
såsom orden fallit sig, de två stöd menniskan fått till sitt
uppehållände, skola synas så mycket att man ej må tro att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:30:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hemlif/0148.html
