- Project Runeberg -  Hemlif på landet /
155

(1871) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioåttonde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

155

des nu vara på det tjugofemte året, och då är man väl
icke barn längre."

"Ja, allt det der må vara, men du har väl ej gått
och pratat uti Julie sådana dumheter?"

"Nej, visst icke, förr än jag fått tala med pappa, men

— jag hade verkligen hoppats att få något medgifvande."

"Ja, möjligtvis till början af sommaren, men ej
dessförinnan. För Julie att flytta på landet midt i vintren
och der mottaga hushållet!"

"Ah, det gjorde hon nog gerna. "

"Så gerna jag eljest vill göra dig till viljes, men tala
ej mera härom," slutade herr Lindsköld, och Hudolf visste
nu att förhoppningens dörr var sluten samt aflägsnade sig
med ännu beklämdare hjerta än han inkommit. Han skred
långsamt fram, stannade ibland och funderade — hvart
skulle han taga vägen? Jo, dit der han så ofta förr
funnit tröst och hjelp, och alltid det ömmaste deltagande,

— till Emilia. Nu visste han väl ingen hjelp att tänka
på, men han kunde åtminstone för henne få lätta sig och
öppna sitt hjerta. Det beräknade deltagandet uteblef ej
heller, men — det gick för långt, det förledde henne till
något, som’ hon snart ångrade.

"Tänk," sade hon, "om det ändå kunde finnas någon
hjelp, om vi kunde uppskjuta vårt bröllop till våren! Och
verkligen ogerna lemnar jag pappa denna vinter."

"O, Emilia," utropade Rudolf hänryckt, omfamnande
och kyssande henne, "om det vore möjligt!"

"Men nej," fortfor hon, nästan förskräckt för sig sjelf,
"förlåt detta förhastade ord, — Alfred skall visst ej gå in
derpå."

"Åh, blott du vill, så kommer det ej i fråga."

"’Men du finner nog, att jag ej bör vilja något emot
hans vilja." Så sammandrogo sig åter molnen öfver
denna framträdande solstråle. I detsamma inträdde Alfred,
och då han utanför hört dem tala, men nu såg dem
tvärtystnade och upprörda, frågade han förundrad: "Jag tror
jag kommer olägligt — är det någon hemlighet för mig?"
nej," svarade Emilia, som nu öppnade hela sin
själ för honom, för hvilken hon ej kunde hafva ens en
hemlig tanke, "det var ett litet tokigt projekt som råkade
komma å bane," och så omtalade hon det så som det var,
men fördöljde dock att hon hade varit upphofvet dertill.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:30:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemlif/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free