Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioåttonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Alfred mulnade härvid synbart. "Det är väl han der," sade
han, visande på Rudolf, "som kommit upp med sådana
förslager." Detta fick han emellertid nu ingen reda på;
men då Emilia såg hans allt mer och mer lörmorkade
ut-seende, sade hon leende: "det är ju bara löst prat, vi
skola aldrig mer tala derom-," men han hade ändock fått
liksom en aning om att saken ej var riktigt klar. Emilia
hade ju sitt hem och sin hemtrefnad, samt sina särskilda
önskningar; men det var naturligt att Alfred hade blott en
öfvervägande önskan, nemligen den att, ifrån att gå som
en enstöring, så fort som möjligt få ett eget hem och en
huslig härd.
Den stackars Rudolf, han hade nu ingen ro hela
natten derefter. Följande morgon gick han ut tidigt, såsom
oftast var hans vana. Utan något bestämdt mål för sin
gång förde händelsen honom till det nyköpta huset, der
det flitigt arbetades i Alfreds våning. Han gick dit in
och gjorde sina iakttagelser, träffade på byggmästaren, för
hvilken han var obekant, och sedan han frågat, om det
var tillåtet att se sig om, hvilket jakande besvarades, voro
de snart i" samspråk. "Skall allt detta kunna bli färdigt i
år?" frågade Rudolf.
"Ja, visst blir det svårt, men det torde väl gå för sig. "
"Nå, är det då så brådtom dermed?"
"Ja, se grosshandlaren, som skall ha våningen, skall
gifta sig; brölloppet är redan utsatt, och då är det ej godt
att tala reson."
"Men rummen bli ju osunda, om de ej få torka innan
tapetseringen?"
"Ja visst, men herrskapet äro unga och friska, och
då går det väl för sig; — men icke ville jag bo der."
"Nå, men säg honom det då."
"Det vill jag just inte göra — det skulle låta litet
omöjligt; men om någon annan ville göra det, vore det
visst godt. Finge vi en torr höst, som så sällan händer,
ginge det väl an. Annars borde det få stå och torka till
Februari eller Mars och sedan tapeterna komma på; då
blefve det bra för långliga tider, som det nu aldrig blir."
Allt detta föll i god jord hos Rudolf. I rågadt mått
tilldelades det Alfred, med tillägg att han, Rudolf, sjelf
af egen erfarenhet väl kände det riktiga i hvad
byggmästaren sagt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
