- Project Runeberg -  Hemlif på landet /
158

(1871) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioåttonde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158

"Ja," svarade x\nna, "men nu visst ej på länge, för
hon har just nyss tagit ett par gardiner."

"Jag är så trött — kan jag ändå få sitta här litet?"

"Ack, hjertans gerna," svarade Anna med förtjusning,
aftorkade, alldeles obehöfiigt, en stol och lyftade på den,
äfvenledes obehöfligt, ty den stod bäst som den stod —
"om herrn vill sitta så här simpelt."

Nu började han att tala om allt som kunde intressera
henne, och kom slutligen liksom af en händelse att säga:
"nu är då väl fröken alldeles i ordning med sin utstyrsel ?"

"Ja, inemot, nog blir den fullständig, men. ,."

"Nå, hvad är det för men?"

"Ah, det är väl detsamma det."

"Se så, sjung ut med det, kära Anna; intet skall det
vara någonting hemligt för mig," sade han inställsamt, och
närmade sig henne. Detta kunde hon ej motstå, men
pekade dock blott helt sinnrikt, som hon tyckte, på pannan.

"Hvad? Är det något fel på tankarne? Det har jag
väl aldrig märkt."

"Ah nej, men si en kan inte alltid ha lika tankar,
om en ock är förlofvad."

"Men nog finge jag veta det, om så vore."

"Jo pytt, inte allt heller."

"Kära Anna," sade han smekande, "säg mig, om det
är något Anna vet;" och var nu så oemotståndlig, att
Anna hviskade honom i örat: "jo, si hon vill skjuta upp
med brölloppet, men Gud nåde herrn, om han ställer så till,
att hon får veta att jag har sagt det, då är jag olycklig."

"Kan du tänka något sådant? — det förstår jag väl,
men hvarför vill hon det?"

Nil kom Anna i en riktig knipa. Sedan hon väl;
öppnat förtroendets dörr på glänt, ville den så gerna
springa upp hel och hållen, men hon hejdade sig, — det
kunde visst ej komma i fråga att hon skulle säga mer —
att tiga, det kunde nog Anna göra. "Ah, det kan just
vara detsamma för herrn det," svarade hon således.

"Detsamma, ja, ty intet lär Anna veta något mer än
jag vet."

"Jo, det kan allt hända, det."

"Nej, se det kommer aldrig in i mitt hufvud."

"Jo, det kan han just lägga in der som en trosartikel,
och sätta sig på’t sedan."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:30:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemlif/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free