Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioåttonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
"Jag går nu," sade-herr Lindsköld, uatt uppsöka och
lugna den, som kanske haft mesta sorgen och bekymret
härvidlag, och . som ansett mig alltför hård • det skulle
smärta mig, om min käre Rudolf hade haft anledning
dertill." Sedan han gått, omtalade Emilia med största
uppriktighet och fullständighet hvad Alfred redan visste och
ändå mera, bland annat att hon önskade uppnå samma
ålder som hennes moder haft på sin bröllopsdag, • och
hvilket skulle inträffa om ett halft år. ’ Och allt slöt så som
konflikter mellan älskande böra sluta, endast med ökad
kärlek och tillgifvenhet.
Rudolfs glädje kan man föreställa sig; likväl var han
ej helt och hållet oförberedd derpå. Fru Emmerich hade
ej kunnat underlåta att gifva en vink om saken åt sin
dotter, och afhenne meddelades nyheten, under någon
oemotståndlig förtroendets stund, uti en af den glada
förhppnin-gen förskönad upplaga. Ifrån fadren gick Rudolf att
uppsöka Alfred, ■ som han fann i kabinettet, med den starka
skyddande armen omslingrande en vek sensitiva, och med
sitt trofasta hjertas jemna slag sökande stilla hennes, som
ännu var upprördt och oroligt svallande.
"Jag tror jag kommer och stör," sade Rudolf.
"Åh nej," genmälte Alfred, "icke så mycket, som när
jag en gång kom och störde er, då du med ett enda ord
hade kunnat afböja de missförstånd, som sedan dess ägt
rum."
"Alfred," svarade Rudolf litet häftigt, "du skulle ej
förebrå mig detta, om du visste hvilken strid, som då
föregick inom mig. Jag visste ju allt, men också att dörren
till mina förhoppningar var ohjelpligt sluten. Mitt bättre
jag segrade dock, jäg ville ej såra Emilias rättskänsla...
och nu tackar jag dig, min hederlige Alfred, för denna
vändning i hiitt öde."
"Ja, men du måste lofva mig att, om dylika
missförstånd någonsin skulle uppenbara sig, du genast soker?
om du kan, att uppenbara dem för mig."
"Ja visst, men dervidlag måste du lofva mig samma
tjenst igen, ty jag ser nog tecken till samma fara äfven
för mig." ’
"Ja, vi skola slå oss tillsammans."
"Nå då," inföll Emilia, som nu repat sig litet, "skola
Julie och jag också slå oss tillsammans."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
