- Project Runeberg -  Hemlif på landet /
172

(1871) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettionionde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med allt. Sedan ingenting annat än omsorg om hem och
barn, ej en enda gemensam andlig lyftning ens på
söndagen. Som en skärseld känner hon detta inom sig, ocli
ännu lifligare genom det beständiga umgänget endast med
personer utan någon högre bildning eller någon sympati
med hennes själ. Stora olyckor stärka själens krafter; ur
stridernas lågor stiger man härdad uppföre; men dessa
stundligen naggande små sorger och ledsamheter, som
förlama och tära på lif och glädje, o! huru nedtrycka de ej
i stoftet! Och likväl bröt hon sin väg fram, steg uppföre
alltjemt genom träget tankearbete, genom bön och
förhoppning; huru skulle hon annars kunnat vara så tålig,
undergifven, mild, ja, någon gång till och med glad? Hvem
vet, till hvilken "klass" hon slutligen höjde sig? Månne
ej till en lika hög, som mången under gynsammare
förhållanden, fastän på skiljda vägar? Ja, hvem vet, huru
den, som känner vårt innersta, en gång klassificerar sina
hemkommande barn?

Ännu ett exempel af annat slag. En intelligent,
själfull flicka var lilla Rosa, och hade en moder så
genomgod, ja, som ville skänka henne allt. Hon gaf henne
derför en lysande uppfostran samt alla möjliga kunskaper,
hvilka alla på en gång proppades och stoppades uti henne;
men, tyvärr, de kommo öfver hvarandra och qväfde
hvarandra, kunde ej smälta eller fästa sig i sinnet,
hvarför, då hennes uppfostran var "slutad", de lågo som på
ett skal och dallrade och rullade, tills de omsider hvar
efter annan rullade bort; och så godt var det, ty nu voro
de ej alls i vägen, dessa styfheter, hårdnader och hinder
för den finess, mjukhet och behag, som den unga flickan
måste studera in sig uti, för att, med sin så goda
mammas biträde, kunna ordna en fulländad toilett, passande
för hennes innocence och för att kunna framte en fullt
utbildad amaranter-hlomma o. s. v. Men hvem kan rätt
uppskatta all denna godhet, all denna finhet, allt detta
beräknande för en framtid!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:30:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemlif/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free