Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrationde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
"Och jag med Rudolf," sade Alfred. Emilia kunde
ej underlåta att genast göra upp, huru trädgården skulle
anläggas och huru Alfred dervid skulle vara till råds med
hvad han sett utomlands och hvarom han ofta talat, huru
öfversten, som hade så god smak, skuile också vara
be-hjelplig o. s. v.
"Vi få icke börja flyga," sade Alfred, "förr än vi
veta att vi hafva några vingar att flyga med-, och hvad
det beträffar att taga råd från utlandet, så skall du sjelf
bäst skaffa dig dem på vår utrikes resa efter brölloppet.
Min plan vore då att först helsa på några slägtingar i
Tyskland, som längta efter att göra din bekantskap, och
sedan göra en tur till Italien, som du så mycket önskat
se" (berättelserna derom hade först banat honom väg till
Emilias hjerta), "samt derefter till min gamla mormor, som
äger ett gods i norra Tyskland och som strängeligen
anbefallt oss att qvarstanna hos henne åtminstone ett par
veckor — få se hur det låter sig göra, men jag håller så
mycket af den nu åttioåriga gumman, ännu kry trots sin
höga ålder, och jag kan säga, att hon äfven håller af mig,
pappa tyckte alldeles för mycket." I Alfreds barndom
hade det varit ämnadt att han skulle tillbringa någon längre
tid hos henne, men som hon höll på att grundligt skämma
bort honom, nödgades hans stränge, noggranne fader söka en
förevändning för att snart hemta honom derifrån. Alfred var
henne emellertid kär såsom den nuvarande närmaste
slägtingen och på en gång den enda hågkomsten af en trogen
afbild af hennes dotter, som hon aldrig upphört att sörja
och sakna. Under sådana omständigheter hade han nog
ock ett litet hopp att blifva arftagare till godset.
En följande dag, då herr Lindsköld hade ett enskildt
samtal med sin son, nämnde han bland annat, att Emilia
yttrat till honom, att det visst blir svårt att lemna
Eors-vik för allo. "Den som der hade en liten fläck att sätta
ett torp på," tillade hon.
"Ack, kära pappa, det der har Alfred redan talat vid
mig om på så kalladt fint vis, och nog vore det väl bra
roligt, om de för sig hade en sommarbostad på egendomen."
"Ja, det vore det visst, och jag har redan tänkt på
Löfängen, der ni haft så roligt i barndomen."
"Nej, pappa, det tror jag skulle vara alltför ledsamma
minnen för Emilia. Jag har ett annat förslag: vid Sjötorpet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
