Note: Contributor Yngve Lorents died in 1978, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bolschevikerna kommo till makten och en ny utvidgad
plan för avslöjandena började tiilämpas.
Den tidigare revolutionsregeringen hade, starkt
uppblandad som den var med borgerliga element, alltför
mycket samband med de förutvarande maktägande
för att helt kunna bryta staven över dittills gängse
diplomatiska metoder, och kravet på den hemliga
diplomatiens avskaffande kunde icke vinna tillämpning,
så länge som ledande grundsats kvarstod, att det
tsaristiska Rysslands utrikespolitiska kurs skulle
bibehållas, fördragen med bundsförvanterna bevara sin
giltighet och Ryssland av alla krafter fullfölja sin
kamp mot fienden vid de allierades sida. Både
Mil-jukof och Tereschtschenko proklamerade såsom
utrikesministrar förbundstroheten såsom sin ledande
grundsats, och de ingingo nya hemliga förbindelser
med ententemakterna till »aktivt försvar av den vunna
friheten». Bolschevikerna voro icke besvärade av dylika
»hänsyn». Deras redan från början öppet
tillkännagivna förakt för alla tidigare ingångna internationella
förpliktelser gjorde dem lika obundna i fråga om sina
närmaste föregångares utrikespolitiska verksamhet
som om den autokratiska tsarmonarkiens, och deras
äro 65 till antalet, av vilka de första 55 tillhöra åren
1904 och 1905 och de tio återstående härröra från de båda
följande åren. Huvudintresset knyter sig till det närmande
mellan de båda kejsarna, som stadfästes genom
Björkö-fördraget 1905. Detta blev för första gången publicerat i
»Isvjästia» den 16/29 december 1917 (se nedan sid. 6),
men dess bakgrund och syften få sin belysning genom
Burtsefs avslöjanden. Såväl Nielsen som Puaux ha i sina
upplagor upptagit även en i »Le Temps» den 15 sept. 1917
publicerad intervju med förutvarande ryske utrikesministern
Isvolski, som lämnar viktiga kompletterande upplysningar
om det mycket omdebatterade kejsarmötets magra praktiska
resultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
