- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Första delen /
IX

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IX

tog mig der i sitt hem, som jag älskade alt kalla »min
amerikanske broder», och som, med tjusningen af sin
vänskap och ledningen af sin klara blick, sin broderliga
omtanke, förskönade mitt lif i denna nya verld, mer än
jag kan säga, — hvars bild evigt är förmäld i min själ
med dess skönaste scener, dess morgonfriska lif, dess
indianska sommardag, och framför allt med
höglandsscenerna vid den herrliga floden, der han byggt sitt
sköna hem, och nu — — har sin graf! Dock nej, icke
blott i förening med dessa bilder lefver han för mig.
Tid och rum hålla icke en personlighet sådan som hans.
I dag, som i går och i evighet, skall jag förnimma hans
blick, hans röst, hans ord, såsom jag förnam dem en
gång, ty de äro förmälda med allt som är skönt och
ädelt i skapelsens stora rike. Hans ord äro mig ledande
i Sverige, såsom de voro det i Amerika. Jag älskar att
återkalla hvart enda af dem. »Ni skall veta det der, när
ni kommer i ert hem!» sade han om mången fråga,
som vid mitt afsked från Amerika stod dunkel för
min blick.

Tanken på alt utgifva de bref, som jag skrifvit
hem ifrån Amerika, sådana som de först flöto ur
pennan på papperet, eller i det närmaste så, uppstod först
flera månader efter min hemkomst, då jag med modlös
och halft motvillig hand öppnade dessa bref, till en
älskad . syster, som nu ej mera fanns på jorden. Jag
bekänner att lifvet i dem upplifvade mig, lät mitt hjerta slå
såsom förr då de skrefvos, och jag måste säga till mig sjelf:
»dessa ögonblickets och den varma känslans barn äro,
oaktadt alla deras brister, renare uttryck af den sanning
mina vänner önska af mig, och som jag önskar uttala.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/1/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free