Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII
Af er, mina vänner, hoppas jag den sanning, för
hvilken det är ljuft att böja sig äfven då den smärtar.
Der jag felat, der jag misstagit mig, hoppas jag att ni
offentligt skolen upplysa mig. Hvad jag sagt af sannt
och godt, vet jag att ni skolen erkänna. Af er fruktar
jag ingen obillig dom. De mest sanningsälskande af
menniskor, men utan hårdhet — tycker jag mig ha
funnit ibland eder. Derför älskar jag att vädja till er.
Till edra sköna, välsignade hem återkommer jag
här somj ande, för att’ påminna er om främlingen som
ni kallade till gäst, som ni gjorde till er vän; för att
tala med Er om fordna dagar vid er härd; för att tacka
och välsigna er; och icke blott Er, hvilkas gäst jag var,
utan de många i ert land, soin välgjorde mig i ord eller
handling, de varmhjertade, ädelsinnade, alla dem, hvilka
läto mig dricka morgondaggen af en ny, skönare
skapelse, den lifs-elixir som förnyar själens ungdom.
Ordet är armt, — kan litet uttrycka af hvad själen
känner. Måtte dock något af den lefnadsglädje som ni
skänkte mig, ur dessa bref andas åter mot er, och
dermed bringa er en bättre tacksägelse, än den som här
kan uttalas af er svenska gäst och vän
Fredrika Bremer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>