- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Första delen /
2

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

o

/v

folkning, Ing- och lynne åt Norra Amerika. Det
var den gamla verlden i England, som måste bli min
stödjepunkt för bedömande af den nya. Derföre reste
jag först till England; oeli till England skall jag, vill
Gud, återkomma efter slutad pilgrimsfärd på andra
sidan hafvet, för att få ett bestämdare intryck, en
slut-mening deraf innan jag kommer hem. Yi skola tyda
runorna tillsammans, i runornas hemland. Nu vet
jag-ändå huru London ser ut, och skall ej låta förbluffa
mig af New York.

I dag, Söndag, har varit mig just en festlig dag.
Yi ha haft gudstjenst 0111 bord; och den var god och
vacker. Alla passagerarne, några och sextio till
antalet, samt fartygets besättning i helgdagskläder, voro
församlade i den stora salongen ofvan däck. Kaptenen,
en rask, väl utseende, ännu ung militär, läste sjelf
predikan och böner, särdeles bra. Hela församlingen
instämde i bönerna ocli svaren, såsom brukligt är i den

9

engelska episkopala kyrkan. Solen lyste in i den
brokiga församlingen från många verldens länder, här
gungande på vågorna. Att vara sä ensam, sä utan
landsmän, slägt eller vänner i denna församling, och
dock känna mig så djupt förenad med alla der i
samma lif och samma bön — "fader vår," det grep
mig så, att jag gret; — (min vanliga utväg, som
du vet, i glädje som i sorg). Kaptenen trodde väl att
jag behöfde muntras, och kom till mig efter predikan
vänligen. Men — det var ej så. Jag var lycklig.
Sedan har jag vandrat uppe på däck och läst ett poem,
kalladt »Evangeline a tale of Acadia» af den amerikanske
skalden Henry Longfellow. Poemet tillhör Norra

v o

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/1/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free