- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Första delen /
33

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 3

rild, hvilken ur sin egen mäktiga natur vill omskapa
verlden, sökande lag och ingifvelse blott i sitt eget
bröst. Stark och ren, sansad och lugn, men tillika
fantastisk, sänder han från sin transcendentala
ståndpunkt ut sina aforismer öfver natur och historia, öfver
Gud (men som för honom icke är en personlig Gud,
utan en »öfversjäl,» en harmoni af lagar) och öfver
menniskor, kritiserande dessa och deras verksamhet
ifrån idealet af det högsta sanna och högsta sköna.
»Jorden har icke ännu sett en man,» säger Emerson,
och lian ser med längtan mot denne man, den nya
verldens menniska, pä hvars tillkommelse han tror.
Hvad denna nya menniska egentligen skall vara eller
verka är något obestämdt; blott att hon skall vara
sann och skön i ordens högsta bemärkelse; och vidare
misstänker jag, att hon måste vara mycket skön och
storväxt till figuren, oin hon skall finna nåd inför
Emerson, som sjelf lärer vara en man af sällsynt skönhet,
och anser kroppens brister som ett slags synd. Den
nya menniskan följer inga lagar, utom dem i sitt eget
bröst; men der finner han sanningens och skönhetens
oförfalskade källor. Den nya menniskan tror på sig
sjelf allena, fordrar allt af sig sjelf och gör allt sjelf,
hvilar på sig sjelf och i sig sjelf. Den nya mannen
är en Stoiker, men ingen sträf sådan, utan skön och
mild. Hvart han kommer, blommar lifvet; i vänners
krets blir det. helgdag, nektar och ambrosia dofta i hans
närhet; men sjelf behöfver han ingen vän. Han
behöfver ingen, ej en gång Gud; — lian blir sjelf gudalik
i det lian ej behöfver honom; han eröfrar himmelen i
det han säger till himmelen: jag begär dig ej. I na-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/1/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free