Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
ner på åtskilliga ställen. — Mycket liade jag ännu att
säga dig om min glädje att vara här, min glädje öfver
hvad jag känner mig upplefva, om än jag finner det
yttre lifvet litet mödosamt ibland och bereder mig på
att framdeles nödgas sträfva en hel hop. Men ack!
huru få ha att beklaga sig öfver ett sådant sträfvande
med allt för mycket intresse, allt för mycken välvilja!
Min Agatha! när du tänker på mig i dina böner (och
jag vet att du gör det), så tacka Gud för mig, att han
så rikeligen uppfyller mina hemliga böner, min hunger
och min törst, och mättar mig med sin rikedom och
godhet!
Om morgonen.
Ännu en hälsning från den sköna Hudson-stranden,
från Newburglis höjder, innan jag lemnar dem, kanske
för alltid. Downings säga väl att jag skall återkomma
till dem nästa vår, men — det är långt dit, ocli jag
o
måste fara vida omkring ocli se så mycket!. . . Ater
en skön morgon. Floden ligger spegelklar; hundratals
små segel glida sakta, som simmande fiskmåsar, på
vattnet mellan de höga bergen. Jag undrar hur de
kunna röra sig-. Vinden tyckes sofva. Öfver floden
och bergen, öfver de gyllne skogarne, som alltmer
antaga guldfärg, öfver de hvita glittrande byarne med
deras kyrkspiror i de skogiga bergens famn, hvilar
indianska sommarens skira töcken-slöja. Det är ett stort
och stilla romantiskt sceneri. Jag känner och ser det
— ej blott utom mig. Den indianska sommaren med
dess mystiska lif, dess slöja öfver gyllne skogar och
berg — den känner jag lefva i min själ. Jag ser på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
