- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Första delen /
175

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.175

hand mellan båda mina, såg upp i hans bleka,
allvarliga ansigte och sade: »hjelp mig!». Så hjelplös,
så redlös och arm hade jag nu en tid kännt mig
under makten af ett mig fremmande lidande,
förlamande mig till själ och kropp, och ensam i främmande
land, utan annat stöd än mina själs- och kroppskrafter,
för att gå igenom med det företag jag förelagt mig.
ITan svarade med djup basstämma, talande långsamt,
liksom med någon möda. — — Ack min unge! det
kommer att låta bra fåfängligt att jag talar om hvad
han svarade, — men låt mig synas fåfäng för denna
gång. Han sade: »Miss B.! ingen kan lia läst edra
Grannar, oeli icke önska att hjelpa er! Oeli jag hoppas att
kunna hjelpa er!» Jag gret, jag kysste den magra,
knotiga handen som jag höll, såsom jag hade kunnat
kyssa en faderlig välgörares; jag kände mig vek som
ett barn. Han gaf mig ett litet hvitt pulver som såg
ut som ingenting, hvilket jag skulle taga innan jag
gick till sängs. Jag tog det, sof förträffligt, och nästa
dag — ack! hvilken känsla. Allt ondt var försvunnet.
Jag kände mig buren som af andevingar; en
onämnbar känsla af frid och helsa rådde i liela min varelse.

Jag gick ut; jag kände ej min kropp; jag gladde
mig åt himmelens blåhet, åt böljornas dans. Jag
kunde se att verlden var skön. Så hade jag ej kännt
på länge; och vissheten att nu ha fått ett hjelpmedel
som kunde understödja min ännu friska kraft och vilja,
gjorde mig outsägligen lycklig. Jag tackade Gud.
Och ej blott för min skull, utan för din. Ty jag är
öfvertygad, att ingenting passar för dig och för din
svaghet så som denna luftiga, lätta, nästan andliga och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/1/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free