Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.188
Var clig sjelf/» Helst från en man som aflagt prof att
man kan i denna sanning uppfylla alla menskliga
pligter som son, broder, fader, vän, medborgare.
Men — en sann kristen gör allt detta, och
sedan — något mer.
Jag måste äfven ge dig ett par profbitar af
Emer-sons läror om förhållande emellan vänner och om
vänskap, ty jag känner att dessa komma att fortlefva inom
mig och verka som medvind på en väg, hvilken jag
sedan en tid utvalt for mig sjelf.
»Om det vore möjligt att lefva i rätta
förhållanden med menniskor! — om vi kunde afhålla oss från
att begära någonting af dem, från att begära deras
beröm eller hjelp eller deltagande, och nöja oss att
betvinga dem genom kraften af de äldsta lagar! Kunde
vi ej umgås med några få personer — med en person —
efter de oskrifna stadgarna, och göra ett försök med
deras duglighet? Kunde vi icke gifva vår vän
aktningsbeviset af sanning, tystnad, väntan? Behöfva vi vara
så ifriga att söka honom? Om vi äro beslägtade, så
skola vi mötas. Det var en sägen i den gamla
verlden, att ingen metamorfos kunde dölja en gud för en
gud. Äfven vänner följa en gudomlig nödvändighetslag.
De gravitera till hvarandra och kunna ej annat.
Deras förhållande är icke gjordt, utan medgifvet».
»Sällskap är bortskämdt när man gör sig möda att
bringa det tillsammans. Och om det icke är sällskap,
så är det en låg, förnedrande hopgyttring, om än den
utgöres af stora andar. Hvar persons enskilda storhet
är undanhållen, och hvarjes svaghet är i verksamhet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
