- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Första delen /
189

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

189

-i

det är som om olympens gudar skulle mötas för att
utbyta snusdosor. Uti ädla förhållanden är stunden allt».

»En gudomlig person är själens profetia; en vän
är hjertats förhoppning. Vår sällhet väntar på
uppfyllelsen af dessa i en. Tiderna börja öppna sig för
denna moraliska kraft. All styrka är skugga eller
symbol af denna. Poesien är glad och stark då den
drar sin ingifvelse derifrån. Menniskor trycka sina
namn uppå verlden, allt efter som de äro fyllda deraf.
Historien har varit låg, nationerna mobbar. Vi ha
ännu icke sett en man. Vi känna icke ännu denna
gudomliga gestalt, endast drömmen ocli profetian derom.
Vi känna icke de majestätliga åtbörder som tillhöra
honom, och som på en gång exaltera och lugna
åskådaren. Vi skola en dag se, att den mest enskilta energi
är äfven den mest verksamma i det allmänneliga; att
qvalitet ersätter qvantitet, och att karakters-storliet
verkar äfven i mörkret och hjelper dervi som aldrig sågo den.
Historien 0111 de gudar och helgon, om hvilka verlden
har skrifvit och sedan dyrkat, äro dokumenter på ka-

o

rakter. Aldrarne ha lofsjungit väsendet hos en
yngling, som ej var skyldig något åt lyckan, som
afrättades vid sin nations Tyburn, som genom den rena
arten af sin natur kastade en episk glans öfver
tillfälligheterna vid sin död, hvilken har förvandlat hvar och
en af dessa i en universal symbol för menniskoslägtet.
Detta stora nederlag är hitintills vårt högsta faktum.
Men själen behöfver en seger äfven för sinnena *), en
styrka af karakter, som skall omvända domare, jury,

*) Och här se vi E—s största svaghet; nämligen att förbise
segern, och icke erkänna segervinnaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/1/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free