- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Första delen /
199

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.199

mäktiga af omedelbar skådning ocli insigt). Men då
dessa unga hedniska alpister säga: »vi prestera det
högsta!» så säger jag: »nej pass! J gören det ej». J
sägen: »vi äro gudar». Jag vill säga: »Nedstigen från
edra höjder att gudomliggöra- verlden, så vill jag tro
er. J förnöjen cr sjelfva vid er förnäma, afskiljda
ställning, troende er göra nog genom att visa idealet. Ack!
idealet har aldrig varit okändt. J ären fattiga,
syndiga, ofullkomliga menniskor såsom de andra, och er
tapperhet hinner icke upp till hjertat af kristendomens,
som icke blott uppvisar idealet, utan hjelper att
upphinna det, icke blott lider allt, utan öfvervinner allt,
icke sitter stilla och ser stor ut, utan kämpar med sina
bekännare, uppmanande dem: öfvervinnen det onda med
det goda!»

Vilja transcendentalisterna verkligen skapa ett nytt,
ett transcendentalt, så borde de skapa något högre
än detta; de borde i deras ideal-menniska framställa
en skönare gestalt än den som redan blifvit framställd
på jorden och för jorden: den starke som tillika är
den ödmjuke, son af himmelen och jorden, förenande
båda till en ny skapelse. Men — de kunna ej ens
förstå dennes storhet.

Nu nog om transcendentalisterna. Jag måste dock
säga ett par ord om ett fruntimmer som hörer till
denna krets, och som jag ofta hört nämnas sedan jag
kom till Amerika, dels med tadel, dels med beröm,
men alltid med en viss utmärkelse, nämligen en Miss
Margaret Fuller. Fastän utan all skönhet, och mera
obehaglig än behaglig i sitt väsen, tyckes hon ha
sällsynta gåfvor och ett verkligt snille för konversationen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/1/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free