Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.236
de Shakspearska, »Julius Cæsar», och det så, att det
var nästan för mycket för mig. Bredvid de herrliga
hjeltekaraktererna och deras lif syntes mig det
närvarande omkring mig och mitt eget lif midt i detta
så armt, trivialt, svagt och färglöst, så att — det
var plågsamt. Och det blef så än mer, då jag,
ännu helt upprörd af läsningen, mellan hvar akt och
till slutet af stycket måste vända mig till höger och
venster för att svara på introduktioner och skaka
händer — möjligen med de bästa menniskor i verlden;
men jag önskade dem allesammans för tillfället i
månan. Dessutom satt nära mig ett mig fremmande
fruntimmer, som hvar gång något märkligt förekom i
stycket eller i föredraget gaf mig det vänskapligt
tillkänna med sin armbåge.
Hvad menniskorna omkring mig beträffa, så måste
jag dela dem i två klasser, eller rättare i tre. Den
ena är älskvärd, full af godhet, finhet och ädel
grannlagenhet; i sanning, älskvärdare, angenämare liar jag
ingenstädes lärt att känna. Den andra är —
tanklös; menar väl men gör mig ofta stor plåga, lemnar
mig ingen fred hvarken hemma eller ute, i kyrkor och
på andra offentliga ställen, och har ej begrepp om att
folk kan vilja och behöfva vara i fred.
Mycken nyfikenhet råder visst i denna klass, men
äfven mycken verklig välvilja och hjertlighet, fast den
ofta uttrycker sig på ett litet besynnerligt sätt. Men —
mycket skulle jag också taga bättre, om jag vore vid
mina vanliga kropps- och själskrafter. Den tredje,
ja–den är alldeles urbota, och om den vill jag
icke annat säga, än att den utgöres af mycket få,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
