Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
omätliga prairies i »the wonderful west» vid Ohio och
Missisippifloderna. l)er först, så säger mail mig liär,
skall jag se och förstå det blifvande Amerika. Men
så mycket förstår jag af hvad man säger om denna
nejds fruktbarhet och rikedom, att — om millennium
en gång kommer på jorden, så måste det blifva der, i
Missisippidalen, som säges vara tio gånger större än
Nildalen och kunna rymma en befolkning af mer än
.250 millioner menniskor!..... Hvad det skall bli
skönt när våren kommer! Här är nu mvcket kallt och
t/
en hård luft. N
Nu skall jag, som hastigast, ge dig en liten
bulletin öfver den förflutna tidens tilldragelser.
Till Cambridge, till unga Lowells reste jag ut,
förd af den hederlige professor Parsens. Lilla Pose
låg svept i sin likkista, vacker ännu, men mycket
åldrad; fadren satt vid hennes hufvud och gret som ett
barn; Maria gret också, så stilla, så skönt, och
jag-gret med dem, som du väl kan tro. De älskliga unga
makarne kunna gråta utan bitterhet. De äro två, de
äro ett i kärlek. De skola luta sig till hvarandra och
hvila. Men båda äro mycket ömsinta, så att sorgen
griper dem djupt. Maria berättade mig, att lilla
Ma-bel (hon är tre år gammal) hade på morgonen tidigt
kommit till hennes säng och sagt: »är du ensam nu
mamma? (lilla Pose låg alltid förut i moderns säng)
skall jag trösta dig?!» — Till middag var jag hos
professor Parsens, men var bedröfvad, mådde ej bra,
var ej aimabel, och nästan tvingade mig ifrån
aftonsällskapet och att få fara hem. Visste folk huru jag
känner detta nervösa illamående, skulle de förlåta en
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
