Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.274
afbrytande mot frågarens. »Visserligen», svarade han,
»anser jag att livar och en som kämpat och lidit för
något sannt och rätt skall slutligen behålla segern, 0111
icke i sin första förteelse (»apparanee») så helt visst
uti sin andra». Den frågande teg för detta svar, men
såg ond och villrådig lit.
Småningom fördelade sig, under Emersons
inflytande, samtalet i tvänne strömmar, som i sjelfva
verket kunde kallas tvänne hufvud-tendenser i tiden; den
ena var socialisternas, som vilja fullkomna menniskan
och menskligheten genom de sociala institutionerna;
ocli denna tycktes ha flera sakförare i församlingen;
den andra, anförd af Emerson sjelf, vill fullkomna
samhället genom hvar individs särskildta fulländning
i sig sjelf. De förre begynna med samhället, de
sednare med menniskan. En af sällskapet, uppkallad af
Emerson att yttra sig, sade att den förenade sig med
Emerson i att »menniskan måste begynna
fullkoinnings-arbetet ined sig sjelf. Men hon skulle smycka sig
som en brud för att göra sig skicklig till förening med
den himmelska anden. Endast genom denna
förmälning uppnåddes den högsta mensklighet!» — ett
yttrande som Emerson besvarade med tankfullt leende:
Och då denna person tillade, äfven leende: »Ni ser,
att jag, som mina stora landsmän, Svedenborg och
Linuéus, lägger stor vigt på — äktenskapet!» så gissar
du säkert hvem personen var. »Ni anser således
äktenskapet af deri högsta vigt i lifvet?» sade Alcott
mycket fönöjd. — »Ja, det andliga. Det är det ena
nödvändiga». Härmed syntes Alcott mindre nöjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
