- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Första delen /
279

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.279

oeli febertillstånd. Men när den blef slut, denna sista
dag* af mitt vistande i Boston, med dess flera
uppträden, dess arbete och. dess kuriosa, och med den en
afdelning — och en tung nog — af mitt lif i den nya
verlden, oeli jag -sent om aftonen lät unga Yicars läsa
för mig några kapitel ur Johannes evangelium, då var
det godt, då var det skönt och ljufligt. Och om
äfven nu tårekällan sprang, så var det mycket af
tacksamhet. Ty,–var den ej förbi, denna tid af

sjuklighet och nedslagenhet. Hade jag icke genom den
lärt känna och älska en af de bästa, ädlaste menniskor,
min gode läkare och vän Osgood, och lärt känna ett
herrligt botemedel både för mig och dig. Och jag
vet äfven nu huru det är dem till mods som äro
sjukliga’ och nervsvaga. Det har jag ej vetat förr, och
har varit böjd att vara otålig mot sådana. Härefter
skall jag bli bättre.

Denna sista afton var mig som ett ljufligt
fridsbudskap efter den oroliga tiden oeli dagen.

Jag afreste från Boston deri sista Februari, klockan
8 onr morgonen. Jag hade varit uppe sedan klockan
i). Till jernvägs-stationen följdes jag af M:r King och
unga M:r Yicars, och vid stationen, hvem skulle
jag-få se, om icke nrin goda doktor, som kommit dit att
säga mig lef väl, och den hygglige professor How, som
gaf mig en stor, vacker blomsterbukett. Med den i
handen for jag af i den beqväma vagnen, på ångans
vingar, i glimmande solsken, på deri klara, kalla
rnor-gonen, lätt till sjiil och kropp, emot nrin väntan (ty
dagen förut kände jag mig trasa); men jag hade sofvit
temligen godt om natten och kände en viss samvets-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/1/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free