- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Första delen /
310

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

310

tyst ocli sjösjuk hela tiden, stack nu upp hufvudet ocli
frågade genast »hvad jag tyckte om Amerika?»

M:rs Howland sände sin bror, en vacker,
medelålders herre, att af hämta mig i vagn till hennes hem;
men jag föredrog nu min frihet, och att följa med
»vännerna» till det hotell, som de beslutat sig för. Och
der är jag nu, i ett litet rum med fyra kala,
hvit-menade väggar. Jag har varit ute och vandrat
omkring i staden i två goda timmar, njutande af min
ensamhet och af de många, nya föremål, som
öfverallt möta mig, af stadens utseende med dess många
trädgårdar (staden är som en stor samling af
landthus, alla med verandas eller piazzas, prydda af
löf-rankor och blommor), af de många slag för mig
fremmande träd, som nu blomma eller slå ut sina löf,
af orangelundar, som stå i mörk grönska i
trädgårdarne ocli susa och dofta i vinden. Negrer hvimla på
gatorna. Två tredjedelar af folket man ser ute i
staden, äro negrer eller mulatter. De äro fula, men se
för det mesta muntra och väl födda ut. Isynnerhet
ser man feta negrinnor och mulattskor. Deras brokiga,
granna halsdukar, bundna om deras hufvuden, ofta
ganska smakfullt, ger dem ett pittoreskt utseende,
tusen gånger förmånligare än de hattar och mössor de
bära i fristaterna ocli som passa dem så illa.

Näst negrerna frapperade mig på gatorna flockar
af stora fåglar (liknande våra kalkonhönor), som slogo
ned här och der sökande föda, och som voro så orädda,
att de knappt gingo ur vägen för fotgångare. En del
sådana sutto på tak och skorstenar bredande ut sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/1/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free