Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
TRETTONDE BKEFVET.
Charleston. D. 12 April 1850.
Jag ser en vek, sydländsk skönhet, hvilande på
svällande blomsterbädd i nectariners skugga, omgifven
af tjenst villiga slafvar, på hennes vink bärande fram
all verldens kostliga frukter och prydnader. Men all
hennes fägring, ögats glans, den fina rodnaden på
hennes kind ocli prakten som omger hennes läger, kunna
ej dölja bristen af hälsa och kraft, •— masken som tär
hennes inre. Denna veka, yppiga skönhet är–
södra Carolina.
Och likväl, min Agatha, hon är skön, och jag liar
outsägligt njutit af hennes egendomliga fägring, så
ljuf, så rik, för mig så ny.
Jag har nu varit fjorton dagar här, ocli fastän
väderleken för det mesta varit regnig (och är det
äfven nu), har jag dock liär upplefvat dagar då jag
önskat att hela den svaga, sjukliga menskligheten (och
du min Agatha främst i denna) kunde flyttas hit,
andas denna luft, se denna ljufliga prakt af himmel och
jord, att de måtte friskna till, som af en lifvets
balsam, och njuta lifvet på nytt. Jag kan förstå, att de
sjöfarande som först nalkades dessa kuster ocli kände
dessa fläktar, denna luft, trodde sig dricka en lifs-elixir,
och hoppades här finna källan till evig ungdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
