- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Första delen /
365

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

365

vit förbjuden af presterna, ocli den upphörde snart efter
vårt inträde i tältet. — Jag såg blott vaggande rörelser
af qvinnor, som höllo hvarandra i händerna i en kedja
under det de sjöngo. — I ett fjerde hördes en andlig
sång i canon, förträffligt sjungen. I ett tält gick en
tjock neger-madam, ensam och pustade. Hon var hes,
suckade och utbrast för sig sjelf: »oli! I wish I could
hollow!» Vid några tält satt folket församladt kring
eldarne, och här var besök och hälsningar, och vänligt
muntert prat af melodiskt veka röster, allt under en
stilla, hjcrtlig sinnesstämning, den vi äfven mötte
hvarhelst vi stannade och talade vid folket. Detta svarta
folk har något varmt och godt, som jag mycket tycker
om. Man ser att de äro den varma solens barn. I
de hvitas läger var stämningen betydligt lugnare. Man
såg familjerna sitta vid sina dukade bord, äta ocli
dricka. Ändtligen återgingo vi till vårt tält, der jag
låg på syskonbädd med vår goda värdinna ocli hennes
trettonåriga dotter, och sof obetydligt; men tack vare
några små, hvita piller af min Downing-medicin,
hvilade jag ändå lugnt i den febervarma natten.

Vid soluppgången hörde jag något som liknade
surrandet af någon ofantlig geting, fången i en
spindelväf. Det var en lur, som gaf tecken till uppbrott.
Klockan half sex var jag uppe och ute. Negrernas
hymner, som fortfarit under hela natten, ljödo allt ännu.
Solen sken hett; luften var tryckande. Men allt var
lifligt i skogen. Man kokade och frukosterade vid
eldarne, och folk begynte församla sig på bänkarne
under tabernaklet. Klockan 7 hade vi morgonpredikan
och gudstjenst. Jag hade anmärkt att presterna und-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/1/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free