Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
gonting för Betsy, och någonting för hvar och en.
och någonting för alla, och att allesammans och
hvarenda en ha fått lika del i fadrens egendom, och att
han tänkt lika ömt på dem alla; — då se de att han
har älskat dem alla lika, att han velat dem alla lika "
väl; — och då mina vänner, — om vi voro dessa
barn, och alla hade fått denna arfvedel i fadershuset
— skulle vi icke alla älska denne fader, och förstå
hans kärlek och följa hans bud?!»
»Yes! Yes! Oh, Yes! Glory! Glory! Amen!»
utropade församlingen med strålande blickar och synbar
förtjusning.
Talaren fortfor att på sitt godlynta, naiva sätt
beskrifva för dem en from kristens, ett sannt Guds barns
lyckliga lif och ändalykt. Han sjelf (talaren) hade
varit vittne till en sådan mans död, och fastän denna
man var en sjöman utan all fin uppfostran, och
begagnade uttryck som tillhörde hans yrke, vittnade de
likväl om ett så klart andligt lif, att de äfven, nu
efter hans död, skulle vittna derom inför denna
församling. Mannen hade varit mycket sjuk af en feber, som
äfven beröfvat honom medvetandet. Han syntes nära
döden, och hans anhöriga stodo omkring lians bädd,
troende sig aldrig få höra hans röst mer, och väntande
blott på hans sista suck; ty han låg såsom i dödssömn.
Men på en gång slog han klart upp ögonen, lyfte upp
hufvudet och ropade med en stark, glad stämma: »land
för-ut!» (»Land a head!») Och derpå sjönk hans
hufvud ned, och man trodde att det var förbi med
honom. Men ännu en gång såg han upp ocli ropade:
»vänd, och låt ankaret gå!» Och så blef han åter tyst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
