- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Första delen /
375

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

375

derna i två säten ocli utropade, i det lian såg ut som
om han blåst i basun: »Sir! jag anser Tom Jefferson för
sammansättningen (the compound) af allt som är
skurkaktigt, gement, elakt, förrädiskt» m. m.; —
störtfloden af ovett räckte visst i tre minuter och slutade
med: »ja, det säger jag, Sir!» »Detta är starkt språk,
Sir!» sade den andre, alltid lugn och halft leende.
»Sir!» utropade den förste åter från sin bänk i vagnen:
»Tom Jefferson vållade min fader en förlust af femtio
tusen dollars på »the embargo!» Och nu satte han
sig, röd i ansigtet som en kalkontupp, och med en
min, som om nu icke kunde sägas något mera.
Sällskapet i jern vägs-vagnen utbrast i ett allmänt löje,
ehuru ljudlöst. Och då Tom Jeffersons ovän straxt
derpå gick ut, vände sig den magre herrn till mig, i
det lian sade på sitt godlynta vis: — »deri satt det
då! Jefferson var visst en omoralisk man (a bad man);
men han var i alla fall en patriot».

En skara af etthundrade ynglingar (milis) från
Charleston följde med detta tåg, för att göra besök hos
Georgia Milisen i Macon. De voro af ett vackert, godt
utseende, lustigt ungt folk, som vid hvar station skulle
ut ur vagnarne att förfriska sig och så hufvudstupa in
igen. Dock gick allt lika ordentligt som lustigt till.
Ett par s. k. »Indian Mounds», det är forn-indianska
grafhögar, liknande våra ättehögar men större och
upptill plattare, i hvilka man finner ben och vapen, voro
de enda märkvärdigheterna under vägen.

I solnedgången kommo vi till Macon. Landet
hade nu fått en annan karakter, man såg gröna
höjder och dälder, och på höjderna lyste hvita, vackra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/1/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free