- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Första delen /
413

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

413

Predikanten var nu en åldrig mulatt, en kraftig,
vacker gammal man, som förvärfvat sig förmögenhet, och
njuter stort anseende bland sitt folk såsom predikant
och döpare. Han bråddes på den hvita racen i
utseende och väsen. Han nämde, under sitt tal, att han
var 95 år gammal, och berättade sin religiösa
lifs-erfarenhet, sina andliga bekymmer och qval, som gått
ända derhän att lian varit nära sjelfmord; och slutligen
sina känslor, då begreppet om Kristus och
förlossningen genom honom uppgick för hans förstånd. »Hela
verlden blef för mig förändrad», fortfor han, »allting
syntes pånyttfödt och strålande af ny skönhet. Äfven
mitt lifs sällskap, min hustru, syntes mig ung på
nytt och lyste för mig i ny skönhet, ocli jag kunde
ej hindra mig att säga åt henne: »sannerligen, min
hustru, jag älskar dig!» Ett ungt fruntimmer, i bänken
der jag satt, böjde sig ned, för att skratta. Jag böjde
mig också ned, men för att gjuta tårar, som glädje,
sympathi, egna lefnadsminnen och den lefvande,
barnsliga, natur-varma skildringen framlockade. Efter
predikan skakade M:r Fay ocli jag händer med den gamle,
kraftige Andrew Marshall. Cliören på läktaren,
negrer ocli negrinnor, sjöng fyrstämmigt, och så rent
ocli vackert som man kan tänka sig det. Efter
gudstjensten kom en qvinna fram och knäböjde vid
altardisken, såsom det tycktes under djupt bekymmer, och
den gamle predikanten bad öfver henne, för hennes
sorg och hemliga bekymmer, en vacker, innerlig bön.
Att så bedja i kyrkan öfver och för bedröfvade, synes
vara brukligt i baptisternas kyrkor här.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/1/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free