Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
SJUTTONDE BREFVET.
Columbia (Södra Carolina). D. 25 Maj 1850.
Så lång tid, min Agatha, sedan jag sist språkade
med dig! Men dagar och timmar fara som strömmen,
ocli jag får icke ha mången stund för mig. Jag skref
till dig sist i Savannah. Kort derefter lemnade jag
staden, öfverhopad med godhet och gåfvor af dess vänliga
innevånare, ända i sista stunden. Min värd, M:r Tefft,
skall jag alltid tänka på med tacksamhet, för hans
innerliga godhet och välvilja. I sista ögonblicket tvingade
han mig att låta honom betala min resa till Augusta.
Man talar om amerikanarnes förvärfningshåg, och
med rätta; men man borde med samma skäl tala om
deras håg att gifva. De älska att ge, som de älska att
förvärfva. Just som jag skulle gå ombord, kom en
svensk sjökapten, som sagt åt några personer af mina
bekanta i Savannah, att han önskade se mig emedan
han blifvit uppfostrad på samma ställe som jag och
mamsell Lind. Jag hade haft litet roligt åt
föreställningen om den uppfostrings-anstalt som vi tre skulle
haft gemensam. Och när nu min sjöfarande
landsman kom till mig, och vi skakade händer, frågade lian:
»Har mamsell ej blifvit uppfostrad i Stockholm?» Jag
jakade härtill. »Jo, jo», sade han, med en betydelse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
