- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Första delen /
442

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förhållande till det objektiva (menniskans till Gud), som
den unga Miles begagnar, har frapperat mig för samma
orsaks skull (nämligen huru skiljda andar i fjerran
skilj da länder och förhållanden komma på samma
tankar), ty detta exempel har jag flera gånger sjelf
begagnat i samtal, som bevis i detta ämne, och har ansett
det som mitt eget fynd, och har haft min lilla
egenkära glädje deröfver. Men huru mycket gladare är
jag ej att se att det äfvenså blixtrat fram för en
annan sökande själ, och blifvit för honom ett
exempel. Exemplet är förhållandet emellan den bekante
Le Verrier och stjernan, hvars tillvarelse hans
uträkningar och upptäckt konstaterade. Stjernan var till och
verkade, menniskotanken var till och observerade.
Stjernan drog, menniskan följde och–fann stjernan*

Ljuset och ögat möttes. Och alla ögon kunna nu se
den stjernan och ingen kan tvifla derpå. Så måste
Guds sanning ocli menniskans förnuft äfven i
theolo-gien söka och finna hvarandra *).

Jag skref genast till M:rs IL om min hjertliga
fröjd öfver boken. Och ännu en gång hoppas jag få
vandra med henne, och fira en andens högtid i
myr-tenlundarne vid Belmont.

*) Många menniskor anse sig hedra Gud genom att göra
menniskan bra usel och dum. Jag kan ej se det så. Verket bör
hedra mästaren. Det är skaparens storhet, att han gör
förståndiga varelser och vill förstås af dem. Det är menniskans
rätt och ära, att hon skall och kan förstå honom, fatta honom
med sin känsla och sitt begrepp. Långt nog blir det ändå
alltid emellan henne och honom, för att ge tillfälle till oändlig
ödmjukhet, oändlig tillbedjan endast stigande med stigande
insigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/1/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free