- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
10

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. I. En liten solstråle i mörkret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Lilla Edith öppnade sin korg och framtog därutur
några färska, doftande bullar samt ett par stora, röda
äpplen och lade ofvanpå täcket, hvarunder den lilla
sjuklingens stora ögon med begärlighet följde alla hennes
rörelser. Hon vågade likväl ej taga något däraf, förr
än Edith satte ett äpple i hennes ena hand och en bulle
i den andra. Ett leende af outsäglig tillfredsställelse spred
sig likt ett solsken öfver det lilla insjunkna anletet, och
de mörka ögonen glänste af tacksamhet, ehuru ännu icke
ett ord kom öfver hennes läppar.

«Smaka nu därpå och säg mig, hvar jag kan få
lägga upp, hvad som ännu finnes kvar i min korg«,
sade Edith och strök den sjukas mörka, tofviga hår.

«Vet inte!« ljöd det otydligt framhviskade svaret.

Edith såg forskande omkring i det skumma rummet.
Midt emot den lilla sjuklingens bädd upptäckte hon ett
stort, gammaldags skåp, hvars båda dörrar stodo
halföppna. Men hon kände sig sakna dristighet att gå dit och
se efter ett lämpligt kärl, och plockade därföre upp korgens
rikliga innehåll på det breda slagbordet, som hade sin
plats under fönstret å stugans gafvelvägg. Sedan satte
hon sig åter på soffkanten och betraktade medlidsamt
det sjuka barnet.

«Hur gammal är du, lilla vän?« frågade hon
slutligen i afsikt att få ett samtal i gång.

Den lilla såg förstulet upp på sin unga välgörarinna,
men svarade intet. Edith frågade åter:

«Vill du inte säga mig, hur gammal du är?«

«Vet inte.«

Edith kände sig litet modfälld och tänkte gå, men
då kom hon ihåg sin moders ord: «Tala gladt och
vänligt med den stackars sjuka och sök att upplifva henne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free