- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
11

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. I. En liten solstråle i mörkret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en smula! Sök äfven öfvervinna din blyghet, eljes blir
den dig ett hinder, då du skall vara ett litet sändebud
från den käre barnavännen! Och tänk nu, att vid denna
sjukbädd är just den plats, där Gud vill, att ditt lilla
ljus skall lysa och värma ett litet förmörkadt hjärta.«
Lilla Edith, som mycket älskade sin frälsare och gärna
ville göra något för honom, hade lagt dessa sin moders
ord på sitt hjärta. Hon satte sig åter ned hos den sjuka,
tog den lilla tärda handen mellan sina, smekte den ömt
och sade:

«Nu skola vi inte leka främmande med hvarandra
längre! Jag är bara en liten flicka, jag som du, och vi
skola låtsa, som vi vore gamla bekanta. Så skall jag
tala om för dig, att mitt namn är Edith W—, och nu
skall du säga mig, hur du heter.«

Ediths mjuka röst tycktes leta sig väg till barnets
hjärta. Hon fäste sina ögon med frimodighet på hennes
ansikte och svarade med en munvighet, som man ej
kunnat tro henne om:

«Jag heter Evelina Maria Bellin, men de kalla mig
bara Nina, för se, jag kunde bara säga Nina, när jag
var liten — och se’n ha allihop kallat mig Nina. Men
pappa, han kallar mig sin lilla usling, för det att jag är
sjuk, och då är han riktigt god, när han säger så!«

«Du har ju en stor syster, som sköter om dig? Hvar
är hon nu, efter du ligger så ensam?«

«Fina är ute och letar efter pappa. Och hon grät
och var så ledsen, när hon gick, så ...«

«Har din pappa varit länge borta då?«

«Åh nej, inte längre än se’n i går afton, då han
följde med farbror Stor och några andra karlar till sjön.
Men sedan har han inte varit inne en enda gång, heller.«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free