- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
23

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. II. Ett hem utan solsken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag dör i Herranom? Kanske det blott är sådana fina
barn som den lilla fröken, som hade en så’n vacker
rödrutig klädning, och den lilla herregossen, som sade, att
Jesus tycker om mig och är här vid soffan! Ack, att
han vore det ändå! Jag skulle tycka så mycket om
honom — mycket mer än om Johan och pappa —
eftersom han kan älska sådana små sjuka trasiga barn som
mig.«

Barnets tankegång afbröts här af ett doft grymtande
från fadrens bädd. Halfvaken satte han sig opp, såg sig
omkring med dufven blick och ref sig i håret. Då han
såg solen vara ett godt stycke uppe, uttalade han en
grof ed och ropade:

«Fina! Fina! Opp tös, och det kvickt ock! Är du
rätt klok, du, som inte lagar dig opp och ställer med
ungarne och frukosten, då det är stora, ljusa dagen! Mor
din, hon hade allt ordning på sig, så hon visste gå
opp, innan solen stod midt på himlen, hon ...«

Den stackars flickan spratt hastigt opp, kastade sig
ur bädden och klädde sig skyndsamt. Med en röst, som
darrade af sinnesrörelse, svarade hon:

«Jag vågar undra, jag, hvem som är minst klok,
den, som bär det lilla han förtjänar till krogen och sen
förstör nattron för hela huset, eller den, som får träla
och släpa natt och dag och är utsliten till både själ och
kropp ...«

«Se så, se så, lilla’silipa’! Gamla visan igen! Den
kan jag utantill, vet du, från början till slut. Hvem bad
dig dessutom gå och snoka efter mig i kvälls, liksom
Henrik Bellin inte kunde reda sig utan att ha ett
kvinnfolk i hälarne på sig jämt?«

«Den gamla visan«, utbrast Fina med bitterhet, «ja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free