- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
25

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. II. Ett hem utan solsken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


«Jaha — i går kväll började det snöa, fastän pappa
hade en alltför viktig sysselsättning för att göra dylika
simpla observationer«, yttrade Fina spetsigt och sände
sin fader en blick full af förakt.

«Jaja, gossen skall nog få på fötterna snart, det är
väl inte så fasligt länge han varit utan.«

«Skolläraren var rasande i går, för det att August
inte varit i skolan på hela veckan«, upplyste Wille.

«Och det får han bli många gånger, innan August
kommer dit, om inte jag räknar allt för galet. Skynda
dig, Wille, och skaffa mig något på elden, om du eljes
vill ha någon frukost, innan du går till skolan! Jag kan
ju inte koka kaffe utan eld!«

«Jag kommer för sent till skolan och får ’sitta
öfver’ igen«, klagade gossen utan att röra sig ur fläcken.

«Det får du gärna för mig — ja, om du också
finge sitta där tills i morgon. Det är inte mer än rätt
åt dig, då du inte ids röra på dig. Och en odåga är
du, det skall jag upplysa dig om, som aldrig vill göra
den ringaste nytta«, yttrade systern häftigt, drog fram
en yxa under soffan och skyndade på dörren.

«Vänta flicka, jag skall väl gå och hugga lite ved
åt dig«, sade Bellin, som nu ändtligen hunnit blifva
klädd. Men Fina låtsade ej höra honom, utan skyndade
ut och smällde hårdt igen dörren efter sig. Om en stund
återkom hon med litet bränsle på armen, och snart
lågade en liten munter brasa i den rökiga spiseln och
spred med sitt lifligt fladdrande sken en viss trefnad
öfver det ostädade rummet.

Lilla Nina låg helt tyst under denna morgonscen,
som hon visst icke fann ovanlig. Hennes ögon voro
med längtan fästade vid kaffekitteln, som muntert sjöd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:33:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmetss/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free