- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
26

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. II. Ett hem utan solsken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfver den lilla brasan. Hon hade legat vaken så länge,
och bullen och äpplet hade varit så välkomna att stilla
hennes hunger på kvällen. Men lilla Ninas erfarenhet
var den att ’tiga är guld’, hvarför hon teg och tålde,
tills hennes tur kom.

Då Bellin och gossarne under frukosten läto Ediths
gåfvor till Nina sig väl smaka, frågade Bellin sin äldsta
dotter, hvarifrån kalaset kom. Fina svarade ej, men lilla
Nina fick nu tillfälle lossa på sin rörliga tunga och
berättade lifligt om de båda ’herrskapsbarnens’ besök och
deras godhet emot henne.

«Jaså, det är du, ditt lilla pyre, som fägnar pappa
och syskonen i dag!« sade fadren med ett vekt tonfall
i den sträfva rösten. «Du är alltid snäll du! Var det
inte synd, Fina, att ta och äta opp det hon fått för sin
del?« fortsatte han, vänd till den äldre dottern.

«Ja, hvad skall jag väl göra, då det ej finns en
brödbit i huset? Mat viljen I nog ha allesammans,
antingen vi ha något att köpa för eller ej, och pappa vet
andra utvägar för sina förtjänster än köpa mat åt barnen.
Men jag skall ha skulden för allt, förstås ...«

Fadren låtsade ej höra henne utan fortfor att smeka
den lilla sjuka sägande:

«Du är alltid snäll, du!«

«Jag tycker om min pappa, fast han super sig full
ibland och är ute om nätterna«, sade lilla Nina och slog
sina smala armar om fadrens hals.

«Och jag tycker om dig, din lilla usling, fast du
är sjuk och skral, så en kan räkna hvartenda ben i din
kropp! Du har ögon så lik mor din, så såg hon på
mig också. Det var ’redig’ kvinna det, skall jag säga
er. Ingen surlimpa, som gick och lipade och hängde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free