- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
29

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. III. Ett hjärta utan solsken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men, hvad de också ha satt för dumheter i honom
däroppe — en präktig pojke är han — det är säkert. Ja,
det skall jag säga er, töser«, fortsatte han i högre ton
och antog en stoltare hållning, «finare pojke såg jag
inte i hela Stockholm, när jag hälsade på där i somras.
— Var han inte fin som en kammarduksnål. — Och
skickar sig gör han som en herremansson, det kan ingen
se på den, att han är son till en fattig fiskare. Och
sköter sina ’rosranserier’ och drifbänkar, och hvad alla de
där grejerna heta, det gör han som en hel karl! Ja, ja;
gossen är lik mor sin, för se, när hon gick här i världen,
då hade Bellin rosor ute och rosor inne, ända som
schangtilt folk — och den fagraste rosen var hon själf, det var
hon! Jaja, pojken likas inte ur släkten. Far hans skämdes
inte för sitt utseende, han heller, på sina unga dar, skall
jag säga er«, tillade han med ett själfbelåtet leende. Och
verkligen måste man medgifva, då man betraktade
Henrik Bellin på närmare håll, att hans omdöme om sig
själf icke innebar ett tomt skryt. Hans gestalt,
medelmåttigt hög och tämligen undersätsig, var välbildad och
symmetrisk. Hans ljusa hår var väl ej så särdeles
vackert numera, då dess starka böjelse att krusa sig gjorde
en närmare bekantskap med kam, borste och sax
nödvändigare än Henrik Bellin fann bekvämt att besvära sig
med, men säkert hade det varit vackert, då han som ung
vårdade sitt yttre. Hans ögon hade en vacker blå färg
och ett uttryck af en viss skälmaktig vänlighet. Hvad
som dock mest karaktäriserade hans utseende, var det
särdeles angenäma leendet, som likt ett solsken upplyste
hans väderbitna ansikte och visade en rad tänder, jämna
och hvita som pärlor. Man kunde se, att han i sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:51:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hemmetss/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free