Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. III. Ett hjärta utan solsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tilltalade. Slutligen uppfattades den lilla darrande
hviskningen af systern, som hastigt vände sig om och frågade:
«Hvad är det nu igen?«
«Jag ville bara fråga, om du vet, hurudant ett rent
hjärta är«, återtog den lilla litet modigare.
Fina ryckte till och såg bestört ut. «Hvar har du
fått det ifrån?« frågade hon något hvasst.
«Fröken Edith lärde mig att bedja Gud om ett rent
hjärta, och se, det ville jag så gärna ha.«
«Åh, du behöfver inte bedja om ett rent hjärta, som
aldrig har gjort något ondt«, svarade Fina med en knyck
på nacken.
«Tror du, att jag har ett rent hjärta då?«
«Ja, det hoppas jag både du och jag hafva med Guds
makt.«
«Kanske Gud har gifvit både Fina och mig nya
hjärtan, fast jag bara sade mig«, tänkte den lilla för sig själf
och fortsatte sitt tankespel.
«Fina« — hördes åter efter en stunds tystnad den
bäfvande rösten — «Fina.«
«Än sen då?«
«Tror du, att jag får dö i Herranom, om jag dör
snart?«
«Plåga mig ej med dina frågor, när du ser, att jag
har så mycket att göra«, svarade systern otåligt. Nina
hade icke observerat, att Fina förstulet torkade bort den
ena tåren efter den andra, under det nya oupphörligt
banade sig väg utför hennes bleka kinder. Hon hade ej
heller sett, att systern efter fadrens utgång försiktigt
genomsökt den låda i den gamla dragkistan, där han hade
sina viktigaste bref och papper förvarade, samt att hon
fann, hvad hon sökte — det ödesdigra brefvet från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
